Helt seriöst vad är det för fel på mig? Är det något som mammor går igenom efter att barnen fyllt 1, eller är det jätte mycket nu med en massa måsten, eller är det för mycket lycka i mitt liv eller vad fan är det? Jag är påväg att börja gråta hela tiden! jag skojar inte, är det små söta nya små små gulliga bäbisar, säger någon något åt mig att ja men du då eller jag ska göra (och man själv inte är inräknad i det) men det värsta är ju den här reklamen med att i var fjärde familj överlever inte ett barn cancer. så ni kanske förstår varför jag håller på att bli tokig? nä, sluta böla och en klapp på stjärten för lite tur säger jag bara. 

Annars då? har varit på stan idag och handlat mat till pigan och varit förbi jobbet. det var dans där när jag kom in, dom måste väl få lite bättre stämning på kommunen :) sen en sväng förbi rikards pappa och anki som försöker sälja en bil till oss får se vad ekonomin säger om det.

Har hållt på att fundera lite, fick ju dom första kurslitteratur böckerna igår och det verkar verkligen vara ett tungt ämne. redan nu känns det som att fan undra om man kommer klara av att jobba samtidigt för jag vill verkligen inte skita i den här chansen utan verkligen ge 100. men det är ju det hejdå jobbet betyder hejdå huset. och det känns ju inte heller så kul.

nu fortsätta jobba. 3/4 sen helg wiiiii