Igår när jag var på jobbet så kom det en droppe från mitt öga. Tänkte på min underbara Natalie och min sambo. Kommer bara träffa Natalie på morgonen när jag för henne på dagis och Rikard träffar jag först på kvällen en kvart när jag kommer hem. Så här kommer det vara hela veckan. Jag hatar det. Saknar dom så mycket.

Min uppgift som ska vara inne imorgon är nästan klar :) förhoppningsvis så får jag iväg den imorgon före jobbet, börjar elva så inte så mycket tid. Men efter den här pausen så tar jag och gör det sista låter det vila och läser igenom det imorgon så var det klart :)

Allt börjar kännas mycket lättare nu, det känns som att både jag och <3 är gladare nu och börjar se en ljusning över det hela. Vi har ju hela livet framför oss så varför sluta nu? Och så kära som vi är så lär vi inte få ont om tid :D