Jag var på coop och handlade, måste ju få hem mat nu när gumman skulle stanna hemma helgen med mig. Rikard ringer och så kom det "Mamma tar med Natalie nu när hon är frisk". Hjärtat stannade, paniken kom. Jag måste ut nu! Det tog mig fem minuter att handla allt det viktiga som behövdes samtidigt som det kändes att jag skulle få en hjärtattack. När jag väl kommer in i bilen så kom det. Tårarna bara sprutade och det fortsatte att göra det när jag kom hem så gick iväg så att natalie inte skulle se att jag var super ledsen. Ringde min syster och sa att hon måste göra mig glad, fast hon förstod inte så mycket då jag grät men det slutade med att hon sa man kan få fängelsestraff om man låser in sitt barn resten av llivet (det var en skämt mellan mig och syster så du inte tror att jag ska göra det). Lugn blev jag och passade på att njuta av den sista timmen för den dagen med lill hjärtat. Jag blev nog så ledsen för att jag inte är van vid att vara borta från henne, saknaden den kom på engång och tänk om det händer något och så är jag inte där. Jag vet man ska aldrig tänka så men hon är ju verkligen mitt allt, utan henne och Rikard så hade livet varit så tomt. Det har absolut inget att göra med att Maria tog med henne, för hon är verkligen den bästa farmorn man kan tänka sig till Natalie och lill snutten blir så glad av att få vara med henne, som du kan se på bilden :)

Men nu är det näst sista dagen, imorgon kommer hon hem. Och vet du vad? jag överlevde saknaden efter mitt barn :) Och hon har det super mysigt med sin älskade farmor och kent!